Stenhumla
Bombus lapidarius

Utseende: Drottning, arbetare och hane är svarta med röd bakkroppsspets. Hanen har dessutom en smal gul halskrage och gul nos.
Förväxlingsarter: I Sverige finns flera svarta arter med röd bakkroppsspets. Gräshumla B. ruderarius är mindre med tegelröd bak liksom mörka individer av haghumla B. sylvarum. Tjuvhumla B. wurflenii har kraftigare käkar och mindre jämn päls. Honor av den (i Sverige troligen utdöda) stäpphumlan B. cullumanus (Sk-Öl) kan vara mycket svår att i fält skilja från stenhumla.
Utbredning: Södra och mellersta Sverige upp till Siljanstrakten i inlandet och längs Norrlandskusten till Umeå.
Biotop: Jordbruksmark, vägkanter, trädgårdar, villaområden, stadsmiljöer.
Boplats: Bona anläggs mestadels i övergivna sorkbon under jord, längs dikesrenar och åkerkanter, men även i husgrunder, väggar eller i isoleringen på vindar. Samhällena blir stora.
Favoritväxter: Fruktträd, maskros, fibblor, vitklöver, olika ärtväxter, plister, lejongapsväxter, labiater, tistlar, väddklint.
Snylthumla: Stensnylthumla B. (Psithyrus) rupestris med nästan samma utbredning.
Status: Arten är en av våra vanligaste arter på kulturmark i södra Sverige och har ökat under senare tid och expanderat norrut.